Det är snart jul, och jag sitter hemma och är sjuk. Det är tusen saker jag önskar att jag skulle orka göra, men istället försöker jag intala mig att bara softa i soffan med en film eller två. Måste blunda för att symaskinen står på matsalsbordet med tyg och tråd över allt. Jag får plocka bort allt när orken kommer tillbaks.
Samtidigt som jag inser att mina problem är väldigt små. Mina måsten och krav för vad jag ska hinna är så materialistiska och helt galet konstiga när man sätter dem i perspektiv till andras situationer. Fick nämligen ett mail från en vän som går igenom en otroligt jobbig tid. Jag kan inte ens föreställa mig hennes och hennes medsystrars situation. Läs mer på Johbur För jag kan inte förklara, jag kan bara tänka och fösöka. Samtidigt som jag vet att jag inte är i närheten.
