Klagande tjockis

Har kommit på mig själv att jag klagar så mycket på att saker är jobbiga. Egentligen borde jag vara glad att det är som det är. Jag borde vara tacksam över att jag faktiskt väntar vårat andra barn. Att jag mår ganska bra. Att barnet sparkar som en galning där inne, så att jag inte kan somna. Att solen skiner och jag inte behöver bry mig om spadtag som kunde ha gjorts. För jag kan ändå inte göra dem. Så varför inte bara njuta av att vårsolen börjar värma.

När jag läser en väns blogg och ytterligare hennes väns blogg får jag en helt annan distans till allt. Jag tillät min dotter att knö sig intill mig på soffan, trotts att det blev trångt med oss två och magen. Trotts att bäckenet värkte. För jag är så oändligt tacksam att hon finns hos mig. Och vill vara nära mig. Det har jag inte orkat innan. Utan sagt till henne att mysa med pappa istället. Den kommentaren ska jag vara väldigt sparsam med framöver.
Det är konstigt att det tar sådan tid att få tankarna på rätt plats. Jag följer vännens blogg nästan dagligen. Jag sörjer med henne, men på avstånd. Jag har på något sätt inte tillåtit det att sjunka in. Men det kommer alltid en brytpunkt då man inte kan värja sig längre. Helt plötsligt är tankarna annorlunda. De har vridit sig till en annan sida. De tittar inte längre på, de har vänt sig mot mig. Tänk om det kan hända mig? Det kan hända mig! Ta hand om och var evigt tacksam över de du har.

Jord, frö och planer

Planerna för plantor och blommor skulle inte vara några den här våren. Ändå har jag inte kunnat låta bli. Att det dessutom är så lätt att trissa igång Dennis på samma ämne gör ju inte saken lättare.

Så istället för att låta allt bero till nästa vår har vi i år installerat två lysrör. Ett uppe och ett nere, eftersom det är svalare i källaren. De små plantorna som tittat upp är olika sorters tomater, chilisorter, basilika, oregano och en blomma vårkrasse har jag för mig att de heter . De som inte har orkat ta sig genom jorden ännu är smultron, melon, akileja och något Gustavs öga.

Planerna fram över är nu att hyra en jordfräs och fixa till landet ute. Sätta potatis och när vi ändå fixat till det så lite gurka och squach. Dit har vi ju inte kommit ännu, men som det känns nu så har vi istället för att inte göra något gjort mer än vi gjort något annat år.

Eftersom vi fick hjälp att gräva bort en rabatt förra året, då vi byggde en altan som nästan är klar. Så kommer det blommor lite var stans där den gamla jorden har lagts. Ytterligare ett projekt är att flytta alla krokusar till ett och samma ställe. Hoppas samla lite ork imorgon och göra detta.

Ska försöka få ut lite bilder på resultaten på flytt, sådd och annat.

Släckt för miljön

Så var en timme i stearinljus och oljelampans ljus slut. Det gick snabbare än vad jag trodde att det skulle göra. Ingen TV, ingen radio eller dator. Allt var avstängt. Nej, vänta nu, undantag var Alvas nattlampa. Eftersom hon gått och lagt sig, men fortfarande var vaken. Får väl vara nöjd med att det är en energisnål sak.
Vår kommun var med och släckte all gatubelysning. Vi har utsikt över det lilla samhället och det var ganska mörkt. Mindre ljus än vad jag trodde syntes. Hade dock några grannar som inte var med. Det är ju ganska avslöjande om man är med eller inte.
Man borde kanske göra om det lite oftare, bara för att det är ganska trevligt att umgås utan TV:n eller annat i bakrunden.

Nya filmer jag sett

Det var ett tag sedan jag uppdaterade mina filmer. Borde nog göra en bokvariant, eftersom jag lyssnar mer på böcker än tittar på film.
Hur som helst så har jag tittat på några filmer till som är värda att nämna.

Låt den rätte komma in
Gillade filmen, gillade boken. Var skeptisk i början, men stämningen är den samma som i boken. Och jag saknade inte många saker från boken. Helt klart se värd.

Barnhemmet
Originaltitel; El Orfanto
En spännande historia som sänder kalla kårar i mig som har en viss tro på spöken. Är kluven om jag tycker att slutet är lyckligt eller inte. Hur som helst är det ett bra slut. Kommer nog inte köpa den, men rekommenderar den starkt.

Pans labyrinth
Originaltitel;El Laberinto del fauno
När jag ändå är inne på spanska filmer. Ett måste är allt jag kan säga. Har tyvärr inte köpt den ännu, men snart ska den finnas i samlingen.

Det levande slottet
Originaltitel; Hauru no ugoku shiro
Det var länge sedan jag såg den här, men den är värd att nämnas. Ytterligare en film som ska inköpas för att avnjutas vid flera tillfällen.

Förbjudet?

Frågan är, är det förbjudet att blogga på arbetstid? Eller tillhör det bara omoraliskt mot sina jobbarkompisar? Å andra sidan om det är ko-lugnt, varför kan man inte skriva lite?
Ändå gnager ett visst obehag. Jag borde inte, det är kanske bättre om jag skriver lite mejl, eller surfar på roliga saker istället. För det finns ju inget att göra just nu. Men att blogga känns inte helt OK. Trotts det var jag tvungen. Bara för att göra det någon gång. Och att det var så länge sedan jag gjorde ett inlägg.

Kan ju lägga till att några kort på kakor blev det inte. De är uppätna för länge sedan. Och kalas nr 2 är avklarat och historia. Dags att gå vidare.

Börjar få lite vårkänslor, så det blir nog snart dags för nya naglar.

Ett kalas över, ett kvar

Det blev inte alls som jag tänkt mig, men ett bra kalas. Orkade inte alls baka det jag tänkt. Fast det är det ju ingen som vet mer än Dennis och jag. Har sänkt mina planer inför återstående kalas också. Det beror inte på att jag helt plötsligt fått insikt i att man inte behöver göra massa saker inför ett kalas. Utan för att jag fått en släng av magkatarr, men den börjar gå över. Varit duktig och ätit snäll mat. Och eftersom det är så tråkigt att bara få en sak i taget så slog järnbristen till med konstant huvudvärk och super trötthet. Hade lite hjärna kvar att leta i mina gömmor efter järntabletter, vilket fanns som till och med var Ok att äta. Så det var bara att börja kuren. Det verkar ta några dagar innan kroppen fått i sig tillräckligt med järn för att inte protestera med huvudvärk. Hoppas att det var sista dagen idag, för det är verkligen inte kul alls att gå runt med en lite mer än molande huvudvärk.
Det blev en lång förklaring varför kalaset på lördag inte kommer se ut som jag tänkt. Men vi får väl se. Blir jag bara pigg så står jag säkert på fredag kväll och fixar smörgåstårta.

Snart kalasdag

Alva fyller snart 3 år. Det lilla trollet börjar bli stor. Det känns lite overkligt att hon en gång var det lilla knytte som fick plats på en kudde.
hur som helst så är det snart kalas. Min vana trogen säger jag ju alltid att det blir inga kakor, bara tårta till kaffet. Men igår tillades ändå lite skar på inköpslistan så att jag kunde baka lite dopp till kaffet. Eftersom vi skulle på kalas för Dennis kusin igår eftermiddag gjorde jag bara kokostoppar och små syltgömmor igår. Det blev mördeg över, så planen idag är att hitta på något kul med den idag. Har letat lite efter några roliga småkakor som inte får vara för svåra att göra. Det lutar lite åt jitterbuggare. Det där med svårt får jag återkomma till, lite kladdigt kanske. Och så blir det vaniljbullar. Alla som kommer har ju sina favoriter. Min äldsta syster är den som blir besviken det här året, för jag orkar verkligen inte göra chokladbiskvier. Som det ser ut nu blir det alltså; Kokostoppar, små syltgömmor, jitterbuggare, vanlijbullar, drömmar och eventuellt kolasnittar. Och då är jag ju uppe i 6 kakor, så det blir nog en sort till. Sju sorters kakor är ju trevligt :) Dessutom är ju småkakor ganska tacksamma. Givetvis blir det vetebröd också. Där har jag inte bestämt om jag ska ge mig på att testa wienerbröd eller bara vanliga kanelbullar. Det får bli en avrapportering senrae och givetvis recepten också. Ska se om jag till och med kan få till bilder.