Det närmar sig, det känns i luften, i kroppen, i allt man gör. Det är snart semester.
Försöker min vana trogen att planera allt som går att planera, vilket inte är mycket. Nu inväntar jag känslan av att jag inte kan göra så mycket mer och då är det bara att slappna av och göra just det, ingenting. Nujta av stunden, förhoppningsvis en sol som tittar fram, vatten som kluckar och änder som snattrar.
Ser framför mig hur barnen springer omkring och leker med vatten som glimmar i solen. Hur vi metar på bryggan, fast vi aldrig dragit upp den minsta lilla mört där ifrån så fortsätter vi fiska år efter år. Det är ju själva grejen att sitta där, titta på flötet som guppar i vågorna. Det kan ju komma en fisk som vill ha lite mask, man vet aldrig.
Jodå, sommaridyllen hägrar i mina fantasier och på något vis blir dom snart till sanning. Kanske inte med en dimmad lins, men dock en skön sanning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar