Att boa

Börjar förstå det där uttrycket att boa. Har glömt av om jag gjorde det förra gången jag var gravid, men nu gör jag det. Började för ett par dagar sedan. Tankar som; det är bra att ha i frysen, dyker upp allt oftare. Igår blev det till att storhandla för att fylla frysen. På kvällen bakade Alva och jag små kanelkakor, som vi i och för sig åt upp på direkten. Och idag var det dags att baka kanel- och vaniljlängder. Det var fyra när de var klara, men nu återstår bara tre. En längd försvann snabbt in i våra magar. En ljummen smak av kanel är svårt att motstå.
Hade det inte varit för min oförmåga att lyfta tunga saker hade jag genast gett mig på att röja i mitt rum, eller vad är egentligen är gäst/förvaring/dumpningsrum. Det som senare ska bli barn nr tvås rum. Som det är nu har vi vid snabba städningar slängt in allt från julgardiner, kläder som ska gås igenom och papper. Vilket gör att det blir väldigt fullt.
Tror att Dennis har drabbats av att boa också. Han har hållit till i källaren och röjt. Det är något som också har behövts ett bra tag, men orken har inte funnits. Men nu åker allt som bara legat och tagit plats. Har inte varit nere och tittat ännu, men det kan verkligen bara bli bättre. Tanken att röja i vårat förråd har slagit honom. Det återstår att se hur det blir med det.