Sena kvällar

Det blir sena kvällar för mannen, vilket gör att vi andra är hemma utan honom. Det är lite tufft för stora tjejen, som inte är så stor. 4 år är ju ingen ålder. Men här om dagen sa hon att hon hellre nattar sig själv så hon får lugn och ro, än att lillebror och hunden ska vara med i hennes rum. Ett stort stygn av dåligt samvete gnager i hjärtat. Vill inte att hon ska känna sig undanskuffad för att de andra kräver min uppmärksamhet. Försöker hitta på andra saker som kompenserar lite, men det känns inte som om det räcker till. Vill hellre kunna ge henne tid varje dag, varje kväll utan att hon ska behöva konkurrera med någon annan om uppmärksamheten.