Väl tillbaks hemma efter en kort promenad med Isak i vagnen inser jag vilken dålig kondition jag har. Trodde inte att den var riktigt så kass, men svettig, flåsande och halvt bort blåst är det bara att acceptera fakta. Det är dags att göra något åt det. Kan inte längre skylla på dålig vagn eller foglossning. Nu är båda av dess fixade. Det ända jag kan skylla på är dåligt väder, vilket inte är någon bra ursäkt. Och skulle det vara så dåligt att jag inte vill ta ut Isak finns det ju inget som hindrar mig att ta mig ut på kvällen när Dennis slutat jobba.
Har dessutom börjat med den där pulverdieten som jag egentligen inte har något emot. Det går väl inte så himla bra om jag ska vara ärlig. Samtidigt är min eviga ursäkt för att äta onyttigheter den att jag ändå hade ätit dem, men nu är jag ju lite nyttig ibland. Rent mattematiskt i mina tankar är jag alltså ganska duktig. Att jag borde sluta med alla onyttigheter är det ultimata. Det är dock inget alternativ. Riktigt så duktig är jag inte, ännu. Kanske om ett tag, när jag inser att det inte är helt lätt att ta sig runt "slingan" här hemma.
Målet med att få upp konditionen är att ta mig runt något av vårvarven (5 km) på 30 minuter.
Målet med dieten är att komma ner till min före-graviditeten-vikt. Har inget slutmål när jag ska vara nere på den, men förhoppningsvis så snart som möjligt. Utan att behöva svälta mig och inte kunna äta något gott alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar